Mitt liv i ett nötskal

ännu en kvälll framföt tv..

Satt å kollade på una mödrar innan idag..  Tycke verkligen synd om en tjej där som tvingas bo på ett möra hem.. vilket nerslag  de måste vara för henne.. 

Tycker faktiskt att det är riktigt avkopplande att kolla på de programmet å se att de inte bara är jag som känner sig missförstådd å nertryckt av personer i denna värld..

Jag har aldrig misstrott moinförmåga att vara en bra mamma för mina barn men bara för att man har den åldern man har så är folk inte lika snälla och är väldigt duktiga på at leta fel..

Ärligt ska de vara så?  nää skulle inte tro de..

Tycker ju att de kanske ska vara lite mer koll på de gamla 45åringarna som får sin första bebis  den höga åldern.. statistiken viar ju att dessa mammor ofta blir så kallat "kurlingmammor"...

nej jag blir så förbannad när jagser hur folk far illa bara för att dom är unga ur missförstådda de är och falkögonen de har på sig..

vi är lika mkt människor vi..
Vi har kanske  till och med mer energi och kan lättare häna me barneni deras energiska vardag som d faktiskt har..

Förr i tiden var det normalt att skaffa barn i 17 års åldern..

Varför ska man skaffa karriär å hela den jäkla biten innan man skaffar barn?
Ska hea livet försvinna innan man får sätta sig ner å njuta ev det som faktiskt betyde mest här i världen?

Våra barn är världens framtid det finaste man kan få på denna jord..
Det mest dyrbaraste som finns..

Om man nu känner sig mogen för att skaffa barn och känner att man har ekonomin för det varför ska man då bl kritiserad av samhället?

Åldrn på pappret har absolut ingenting med å göra om man är lämplig som mamma eller ej..

är det bara jag som känner såhär?